Anapraanth

Här i Kerala går livet sin gilla gång. Vi börjar se en ände på vårt fantastiska äventyr, nu är det snart bara en månad kvar. Vi njuter av värmen, de rapporter vi får om vädret i Sverige lockar inte alls faktiskt...

Här i Kerala har perioden med tempelfestivaler börjat, och vi har drabbats av "anapraanth" (elephant madness på malayalam, språket som talas här). I helgen var det vårt kvarterstempel som hade festival i dagarna tre. För oss innebar det musik på dagarna och fyrverkeri på nätterna. På lördagen var det en Katakhali-föreställning, vi fick även ta del av förberedelserna, ett antal herrar som sminkades och kläddes till kvinnor, demoner och prinsar etc. Själva föreställningen började strax efter nio och höll på till fem på morgonen...!

På söndagen var vi inbjudna på lunch hos vår hyresvärd, vi åt god thali som serverades på bananblad. Mittemot huset där vi åt lunch stod en av festivalens elefanter och sprutade vatten och åt palmblad!  Klockan sex började elefantparaden, 7 elefanter, dansare och trumslagare intog vår lilla bygata. Det går inte att beskriva känslan av att vara nära så stora djur, de är helt otroliga!

Som sagt så är det festivaltid nu och idag när vi var på väg till klippan mötte vi ytterligare en parad på väg till ett annat tempel här i Varkala.  Den här gången "bara" 3 elefanter. På fredag ska vi eventuellt åka på en tredje parad som utannonserat, då ska det vara 51 elefanter!

Ketchupeffekt

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting sen kommer mycket på en gång... här kommer ytterligare en hälsning från Indien. I mellandagarna hann vi med en utflykt till Thekkady som ligger i södra Ghatsbergen. Rutten gick via Allapey där vi gjorde en båttur i backwater ett dygn innan vi fortsatte upp i bergen. Thekkady och framförallt vägen dit var fantastisk, bilfärden gick genom snäva hårnålskurvor med stup just utanför vägkanten.  Läskigt men en härlig upplevelse som vi fick dela med farmor, farfar och mormor. Båtturen var kul att göra men det var må-ånga andra turister där som vi fick samsas om utrymmet med. I Thekkady besökte vi även Periyar national park. I reservatet finns vilda tigrar och elefanter och planen var att vi skulle med den första båtturen på morgonen, vi fick rådet att börja köa vid fem-tiden för att våra säkra på att få biljetter. Tyvärr vår det fler än vi som tänkt samma tanke... Dagen blev istället en ändlös kö med 1000 indier på semester, ett par köslagsmål och till sist en båttur där vi endast såg en död elefant (inte så tokigt egentligen) och en ilsken apa som försökte stjäla mormors medhavda matsäck!

Åter på banan!

Nu har det gått ett bra tag sen senaste rapporten från Kerala men nu har vi samlat på oss upplevelser så det är värt att berätta om. Förutom bad och allmänt turistande har vi haft ett två veckors besök av farmor, farfar och mormor, som åkte hem igår till det kyliga Sverige. Tack för att ni var här, det har varit två fantastiskt trevliga veckor! För er andra: vårt hus rymmer tre-fyra personer till så hör av er om ni har lust att ta lite semester i Indien.

Våra föräldrar ankom den 23 december och hade lyckats med konsten att ta med sig ett komplett julbord till oss, maten var fortfarande kall är den packades upp. Tack för det! De två sista glasen av de fyra liter vin som flugits in njuts i skrivande stund. Tack Italien ...

Som traditionen är kläddes en julgran under dagen och vi hann även med en knäckemacka med julskinka under palmerna! Underbart. Julafton infann sig och vi åt julmiddag och hade julklappsutdelning på taket. Livet kan vara rätt bra ibland.

Nu börjar en ny fas för oss här, Elias har börjat skolan och hemundervisnngen har tagit slut. I måndags var det inskolningssamtal och vi fick träffa Elias lärare för första gången. På tisdagen samlades barnen och deras familjer på skolan för en välkomstceremoni som var riktigt fin. Bland annat fick vi se en kolam och lära oss vad det är för något!

Vi återkommer på bloggen med info om vad mormor, farmor och farfar hittade på i Indien nån gång under de närmsta dagarna.